MENY
Så långt jag kan minnas har jag alltid tyckt att skrivande är något intressant och roligt. Att släppa fantasin fritt och skriva det man känner. Jag lärde mig skriva ganska tidigt, vilket resulterade att jag började i en privat skola innan jag fyllde 6 år för att gå den riktiga skolan. Eftersom jag bodde i Serbien fanns det då möjlighet att gå privat skola innan man börjar i den statliga och obligatoriska skolan. Jag kommer ihåg att vi skrev ganska mycket berättande- och faktatexter där vi skulle skriva om olika föremål, om oss själva och miljön runt om. När jag väl började den riktiga skolan utvecklades mitt skrivande för varje år. Jag brukade även koppla bilder till mina texter, i form av en teckning eller bild från barntidning.
När jag blev 9 år flyttade vi till Sverige vilket resulterade i att mitt skrivande stannade upp lite då jag var tvungen att lära mig ett nytt språk och nya bokstäver. Från början tyckte jag att det var svårt och jobbigt med nya bokstäver, dubbelteckningar osv. Jag fick hjälp både från skolan men även hemifrån för att lära mig allt som tillkommer med ett nytt språk. Det tog inte så långt tid innan jag började skriva på svenska. Jag tyckte att var lättare att skriva än att prata på svenska vilket stämmer överens än idag. Jag skriver hellre än att prata.
Under resten av skolåren har jag inte haft problem med skrivandet, jag älskade alla svenska lektioner men även andra lektioner där vi skrev mycket. Jag tycker att det känns bra när man får ner alla åsikter och tankar på ett papper. Än idag skriver jag mycket både för mig själv men även när jag hjälper till exempel min syster. Jag brukar skriva checklistor för varje vecka när det gäller plugg men även privata ärende. Jag vet inte riktigt om jag idag tycker att det är riktigt kul att skriva eller om det mer handlar att det känns bra att ha allt nerskrivet så att man slipper ha allt i huvudet.
// Jelena
0