I mitt första inlägg skrev jag om min egen skrivutveckling genom åren och hur jag själv ser mig som skrivare. Jag tycker att mitt skrivande har utvecklats jättemycket både i skolarbetet men även i vardagen. I vardagen skriver jag ganska mycket där jag organiserar mina dagar. Jag brukar även skriva mycket när jag hjälper min lillasyster med läxor. Att hjälpa min lillasyster med läxor ser jag som en fördel för mig då mitt skrivande utvecklas hela tiden. Jag repeterar saker som jag har glömt bort från grundskolan men jag kommer även bort från det akademiska skrivandet som gäller i högskolan. Att släppa fantasin fritt och vara kreativ i skrivande är en av de mest viktiga faktorer enligt mig för att behålla intresset för skrivandet.
Den största dilemman jag har när det gäller skrivande är om man ska skriva för hand eller digitalt. Själv föredrar jag alltid att skriva för hand när det gäller privata ärende men skolarbeten och anteckningar skriver jag alltid digitalt. Det finns både för- och nackdelar med båda sätt men jag anser att eleverna i dagsläget har blivit för digitaliserade och att skriva för hand har glömts bort. Att variera både handstil men även dataskrivet är bra men personligen skulle jag utmana elever att skriva mer för hand.
Som lärare anser jag att det är väldigt viktigt att inspirera eleverna till att skriva mycket. Strömqvist (2010, s.77–78) beskriver att skrivandet är en mycket krävande process och att det finns många strategier och regler som man måste ta hänsyn till i skrivandet. Just därför anser jag att jag som lärare har i uppgift att göra dessa strategier och regler intressanta och roliga och inte bara jobba teoretiskt med dessa faktorer. Om eleverna endast ska utgå ifrån regler och metoder kommer deras intresse för skrivandet att minska och de kommer att kategorisera skrivande som något ointressant. Det finns många olika sätt att jobba med skrivandet och ett varierat arbetssätt är plus i kanten hos eleverna.
// Jelena
0