MENY
Jag tänkte dela med mig hur min skrivutveckling har utvecklats sedan barndomen. Redan när jag var liten (runt 6 år) började jag avsky skrivandet. Detta är nog mestadels för att jag såg det mesta som en tävling när jag var yngre och min syster som är två år äldre var mycket bättre än mig på att både skriva och att rita, vilket gjorde att jag inte lade ner tillräckligt mycket tid för att kunna utvecklas och bli bra på att skriva. Under min tidiga skolgång från klass ett till sex var jag fortfarande negativt inställd till skrivandet, jag höll pennan fel och behövde lägga ner mycket tid för att få till några enstaka ord som var läsliga, dessutom fick jag ofta skrivkramp vilket inte gjorde saken lättare. Någonstans runt fjärde klass började även lärare visa upp vad vi elever hade skrivit vilket var väldigt pinsamt för mig som hade en svårläst handstil och späde på min avsky mot skrivandet. Under högstadiet började de dock förändras, här tillkom det ett nytt medel, datorer. Med hjälp utav datorer kunde jag äntligen börja formulera mig riktigt och skriva längre texter då jag inte behövde bry mig om varken handstil eller skrivkramp under mitt arbete, fast trots datorernas intrång i vardagen var jag fortfarande präglad av den negativa synen av skrivandet sen tidigare. Under gymnasiet skrev jag de mesta på dator men försökte även öva en del på min egna handstil med penna och papper. Efter gymnasiet skrevs det mycket sällan, det var som progressionen stannat av, det var inte tills jag kom in på högskolan som jag började skriva igen, dock återigen de mesta via dator. Men trots att jag skriver det mesta på datorer har jag upptäckt en enorm skillnad på både formulering och inställning på att just skriva sedan jag började min utbildning och vem vet, inom snar framtid kanske jag till och med tycker att skriva är det bästa som finns.
Något som jag behöver öva på själv är då självfallet min handstil, speciellt nu när jag valt ett yrke där det skrivs ofta och mycket. Jag tror att genom mina egna erfarenheter förstår jag de mer skrivsvaga elever som finns i våra klassrum idag vilket kan vara som en tröst för dem. Dessutom finner jag ofta andra sätt att utrycka sig själv och utvecklas än just skrivandet om det inte är nödvändigt för just den uppgiften.
- Adam
0